även

Johansson Mukka

Nybyggare, blev 83 år, ♂, Ref: is170, Gid: i86387

ingår i

Idas träd¹⁾

länk

2024-10-26, .geni.com, https://www.geni.com/people/Henrik-Poromaa/6000000002597918531?through=329657321530007548

Född *

1782

Död ✝

1865-08-17 Pajala (BD,AC) sn, Junosuando ²⁾

Yrke

Nybyggare, 1828, Pajala (BD,AC) sn, Junosuando, Poromaa

Bosatt

från 1828, Pajala (BD,AC) sn, Junosuando, Poromaa ³⁾

med

Anna Stina Andersdotter Kyrö *1787 ✝1867

barn

Ulrika Henriksdotter Kangas *1811 ✝1881

barn

Eva Kajsa Kangas *1814

barn

Anna Greta Poromaa (Henriksdotter) *1816 ✝1894

barn

Helena "Lena" Wanhatalo (Henriksdotter) *1823 ✝1900

barn

Anders Henriksson Poromaa *1825 ✝1892

barn

Maria Christina "Stina" Kruuka (Poromaa) *1828 ✝1899

vigd ⚭

1809

Född i Junosuando 1782. Henrik Poromaa, som kallades ”ritari” sedan han tilldelats patriotiska sällskapets medalj för odlarnit, var en av de rikaste männen i övre Tornedalen. Han grundade Poromaa gård i Junosuando, och ärvde senare sin barnlöse bror Erik Johansson Mukkas gård. Sedan köpte han Jonas Nilsson Snällfots nybygge i Salmijärvi. Han skall ha varit liten och späd till växten och ganska hetsig. Detta utgjorde en slående kontrast till hustrun, som var storvuxen och kraftig. Henrik Poromaa omvände sig aldrig till laestadianismen, trots att flera av hans närstående tillhörde de första laestadianerna. http://erikkuoksu.se/wp-content/uploads/2014/04/Poromaa.pdf

Följande sägen finns upptecknad om hur det gick till när HenikMukka kom att bosätta sig på Poromaa i Junosuando: ”En vacker vårdag var Henrik ute och vandrade i skogen. Han kom fram till en ås, som var vackert belägen mellan två sjöar, och han slog sig ned där för att vila. Sjön som låg mot norr var liten, men den andra sjön, som Henrik såg glittra fram mellan trädstammarna på södra sidan åsen, var stor och fiskrik. Trött som han var efter dagens vandringar, dröjde det inte länge förrän Henrik somnade och började drömma. Han drömde att hela backen grönskade och att luften genljöd av skällor och bjällror. Vart han än vände sig såg han feta kor gå omkring och beta. När Henrik vaknade funderade han en stund och kom till den slutsatsen att drömmen var ett gott varsel. Här skulle han bygga sig en gård. Här skulle han säkert kunna skapa sig och sina efterkommande en lycklig och trygg tillvaro. Efter den dagen gick Henrik - så ofta som arbetet hemma tillät - till det stället. Han fällde träd och byggde sig en femväggig stuga på den plats där gamla Poromaa nu ligger. Sedan gammalt hade lapparna haft rengärde där och gården fick därför namnet ”Poromaa” (Renmark). Detta blev också Henriks släktnamn.” http://erikkuoksu.se/wp-content/uploads/2014/04/Poromaa.pdf